melankolik

Sprucken kropp.
Inför sina barns ögon.
Sin själ i skärvor.
Skam.
Hungriga kroppar, hennes barn.
Främmande knivar inuti henne.
Hon brinner.
Inför oskyldiga ögon.
De ser på henne.
Allt går sönder.

Att tvingas lämna allt, precis allt. 
Att  se sin mamma våldtas, sina barn bli soldater och sina vänner torteras...
Att stå helt utelämnad, papperslös, utan att kunna göra sig förstådd..

Har man haft turen att få födas i ett land där det råder politisk, social och ekonomisk trygghet, så anser jag att det är våran skyldighet att hjälpa människor som inte har haft samma tur.
Ingen människa väljer att vara ett offer!
Men det finns det väl ingen som tror heller..
Eller?

Dina händer.

Dom rör mig, berör mig.

Du rör mig.

Ditt ansikte i mina händer.

Skört liv.

Så förgängligt.

För alltid, en sekund.

Fastbränt i mig.

Evigt.

Liv.

Du levande.

Lever du?

Liv.

Vems liv?

Styrman.

Styr man?

Liv?

Ditt liv.

Vem styr?

Jagad.

Av vem?

Du springer.

Från vem?

Tid.